Drömmar...

Inatt drömde jag konstiga drömmar igen. Vet inte om vi var i Prag igen. Men nånstans var vi med dansen. Och så blev vi tillfrågade att stå på en mässa. Där skulle även fallskärmsklubben stå. Och en tredje klubb jag tillhörde, som jag inte kommer ihåg just nu. Det var iaf i ett litet rum i ingenstans, och det var typ inte skyltat någonstans att vi skulle stå där. Jag kom iaf dit och hälsade först på dansarna och jag hade på mig mina nya dansskor som jag köpt på vägen dit. Fallskärmsklubben hade fått värsta stora montern. Där satt tre-fyra pers. Jag fick en folder med massa lappar och info som jag skulle dela ut till alla som skulle komma.
Sen viftade jag med mina fötter för dansarna för att visa mina nya fina dansskor. Som f.ö. såg ut som ett par pjäxor längst fram, som man har till långfärdsskidor. Sen var de typ öppna på sidan, och det satt snören överallt som man var tvungen att dra i för att dra igen skon. Skitkonstiga. De andra tyckte iaf att de var fina. När det inte kom några till mässan så gick jag ut en sväng. Då visade det sig att vi var i en galleria, på en avskild plats. Det satt massa människor på ett café och åt lunch. Försökte få deras uppmärksamhet men de vägrade att lyssna. Sen hände det något en trappa ned. Det kom typ clowner på styltor och grejjer. Då försvanna ALLA från cafét ner dit. Verkligen ALLA! Det var tydligen viktigt att se. Då skulle Emma och Amanda mfl gå och dricka kaffe i byggnad 7, på våning 21. Jag sa att jag kanske skulle komma dit sen.
Sen minns jag att jag packade ihop mina saker. Och bytte skor. Det ösregnade ute. Vi var i ett än mindre rum. Jag skulle lämna tillbaka någons bilnycklar. Sen blir det suddigt....

Jag tycker iaf att det är jobbigt att drömma så mycket. Varför gör jag det? Ingen aning. Men trött blir jag iaf. Det är inte bra. Man ska ju bli pigg när man sovit...visst?

Ciao!